Det småländska landskapet är fullt av sten. Under tusentals år har människor kämpat här för att överleva på de magra markerna. Under 1900-talets och industrialiseringens början innebar ökande befolkningssiffror även ett ökat behov av livsmedel och en rationellare livsmedelsproduktion. Jordbruket industrialiserades också, vilket innebar fler maskiner och motorburna redskap samt de krav på åkermarkerna som de ställer.
Oräkneliga arbetstimmar och tungt kroppsarbete har lagts ned för att stenröja de magra åkrarna. Vi kan fortfarande se de stora stenrösen och murar som påminner om detta hårda slit. I mitten av 1900-talet konstruerade kluriga entreprenörer på landsbygden särskilda ombyggda lastbilar eller traktorer med flak och kran för att underlätta arbetet, så kallade stenvagnar. Under denna tidsperiod försörjde de sig på att hjälpa bönderna att stenröja. Här i Karatorp var det fyra särskilt kluriga bröder som i mitten av 1940-talet tillsammans konstruerade en traktordragen stenvagn kallad Karatorpsvagnen. Denna var speciell genom att den hade ett större lastutrymme och kunde ta tyngre och/eller fler stenar i samma lass. För att säkerställa funktionen gjordes först en modell i trä. Vagnen byggdes sedan på Nygrens mekaniska verkstad i Tingsryd år 1946. En av bröderna, Henning Håkansson, bodde i närheten av denna markör. Övriga bröder var Knut, Gösta och John.
Det fanns mycket sten i marken, men den var också svår att få tag i och i början fick man gräva mycket för hand för att få fram stenen. Lösningen blev då att stenarna borrades upp med hjälp av motorkraft eller hydraulik och sedan kilades en lyftögla (en så kallad dubb) fast i borrhålet. Den speciella Karatorpsdubben som bröderna konstruerade var konisk och hade en kil som låste den och som kunde tas bort så att dubben kunde återanvändas.
Stora stenar lyftes upp ur marken på följande vis:
I dubb-öglan sattes en krok från stenröjningsvagnen in. Därefter satte man igång motorn där det fastmonterade hissverktyget placerats. Karatorpsvagnen hade en löpvagn i en löpbana som drevs av en traktor. Den drev också ett hisspel som plockade upp stenen ur jorden innan den lades på banan och lastade upp på vagnen för att fraktas bort. Dessa stenvagnar kunde relativt enkelt forsla bort stenar med en vikt på 3-4 ton. Man var oftast tre personer som manövrerade stenvagnen, en som borrade för fästöglan och kanske även sprängde stenblocket efteråt, en som kilade fast den ögla i stenen som man sedan fäste vinschen i för att dra upp den och en som körde fordonet.
Originalversionen av Karatorpsvagnen finns nu på Hjärtenholms lantbruksmuseum i Alvesta kommun.