Sundslätt, beläget i norra delen av sundet mellan Sirkön och Vemboö, har en lång historia av bosättningar och man har här funnit flera spår från en stenåldersboplats. Hela Åsnenområdet omhägnades för länge sedan av två större allfartsvägar från Växjö; dels var det vägen söderut mot Skåne med gästgiverier i orter som Nöbbele, Gottåsa och Diö vilken idag motsvaras av väg 23, dessutom var det vägen sydöst mot Blekinge med gästgiverier i orter som i Uråsa och Kvarnamåla vilken idag motsvaras av väg 27. Mellan dessa huvudvägar var däremot vägnätet länge bristfälligt och dåligt eftersom man inte kunde transportera sig vidare över öarna i Åsnen. Ute på öarna var det då mer vanligt att man transporterade gods och passagerare i mindre båtar och pråmar under stort arbete. De varor som producerades ute på öarna fick ofta ros i båt för vidare transport till exempelvis marknaden i Växjö, ett krävande arbete som skulle utföras året runt, i ur och skur.
Innan den södra bron uppfördes måste man ro passagerare med båt över det breda sundet mellan Sirköns sydöstra udde och Vemboö. Den som inte kunde betala för sin färd kunde dra nytta av den budkavle (av H Terstad kallad ”rokavel”) som vandrade mellan de närbelägna gårdarna för att dela ansvaret för att ro över fattiga och medellösa som annars inte skulle kunnat ta sig över sundet. Den gård som hade rokaveln blev skyldig för att hjälpa de fattiga som bad om hjälp med transporten. Ordet ”kavle/kavel” står för ett litet föremål, ofta gjort av trä, som innehöll ett skriftligt meddelande eller påbud och flyttades från gård till närliggande gård i detta fall.
[bild på rokavel, från urshultskrönikan 1956 s 33]
Den första ångbåt som trafikerade Åsnen ägdes av Huseby bruk och den började köras 1847. När järnvägen på sjöns västra sida var färdigbyggd på 1870-talet startades Åsnens ångbåtstrafik AB för ”att med ångbåt underhålla trafik för befordrande av passagerare och gods”. De första större broarna som byggdes i sjön var därför svängbroar så att båtarna skulle passera. Broöppningen sköttes av en närliggande gård. Under 1880-talet byggdes järnvägen ut även på den östra sidan av Åsnen vilket så småningom minskade behovet av sjötransporter.
Den första bron mellan Sirkön och Vemboö slutfördes 1866 efter att man hade erhållit ett statsbidrag på 19001 kronor. Denna bro var då helt och hållet byggd av sten och försågs med fem stycken brovalv, varav de två yttersta valven i var ände var 4,2 meter breda men det mellersta valvet var 5,2 meter brett och försågs med en vindbro för öppning. Minnesstenar restes i Sundslätt för att visa hur tacksamma både statsmakten och ortsbefolkningen var för att denna bro uppfördes. På 1930-talen kom en busslinje till som körde från Växjö och söderut via Sirköbron. Men vid denna tid var inte ångbåtstrafiken så tät i sjön så man kan föreställa sig att broöppningar inte var vanligt förekommande. Under 1950-talet uppfördes istället en fast och bredare landsvägsbro över sundet, vilket är den vi har kvar än idag. Under arbetet med den nya bron togs den öppningsbara mittendelen bort och för att sköta vägtransporterna användes under denna tid istället en färja som drogs via vajrar som låg i vattnet. Att åka fram och tillbaka med färjan blev något av ett nöje för ortsbefolkningen under denna period.
Den ombyggda nya bron byggdes på basen av den gamla bron, förutom mittdelen som var helt ny. Stenar och fyllnadsmassor togs bland annat från Häffesåsen på Sirkön. Under arbetes gång sprack bron på mitten och arbete fördröjdes innan den kunde slutföras 1955